GUSTAFS DAGAR

Jag läser musikproduktion, bland annat. Det här var en sån föreläsning. Jag hoppas att de fortsätter såhär. Jag har nämligen, precis som Morberg, Kent, Kiss m fl lanserat mitt eget vin. Finns på Systemet. 

Gurra Gurra på er! 

De svenska idrottarna som deltar i OS har yttrandefrihet under spelen. Det fastslår SOK. De får emellertid inte syssla med något som kan uppfattas som provokationer eller utspel. 

 

VÄNTA NU?! 

 

Jag tycker att vi ska designa regnbågsdräkter som hela den svenska truppen ska gå in på arenan iklädda i. Det kommer vara skitfult. Men det kommer vara provokation och utspel så att det står härliga till. Ett gigantiskt långfinger mot herr Putin. 

 

 

Jag sitter och pular med ett litet tal. Ett politiskt tal. Jag pluggar retorik och med det här lilla politiska talet ska jag avsluta kursen. 

 

Jag är ju en pajas. Men den här gången tänkte jag faktiskt vara... just det, politisk. Jag ska vara så politisk att det sprutar ut genom öronen. Talet ska handla om EU:s jordbrukspolitik. Kul va? Ni kanske tycker att det låter byråkratiskt och tråkigt. Subventioner. Importtullar. Lantbruksnäringen. Hejochhåvadupphetsande!

 

Men det här, mina hens, är i högsta grad allvar. Den som inte vet "vad de sysslar med egentligen, politikerna därnere i Bryssel" har nog aldrig ens försökt ta reda på det. De är bara en knapptryckning bort. Skumma till exempel lite av innehållet i den här länken. EU-upplysningen är inte så dumt. Det är vackert demokratiskt att där finns lättförståeliga sammanfattningar om hur EU fungerar och hur besluten som fattas påverkar oss. 

 

EU:s jordbrukspolitik är i alla fall katastrofal. Det ska jag försöka förklara i det där talet. På tre minuter. Enkel match.

 

Om ni inte behöver skriva några tal de närmaste dagarna så tycker jag att ni ska gå på bio. Hobbit 2 var klart sevärd. Det här 3D-formatet är ju rätt löjligt. Tänkte jag. Men idag satt jag bara och myste i biofåtöljen när pilar kom flygande och eld sprutades. Och nu sitter jag här, mitt uppe i mitt brandtal om den framtida solidariska europapolitiken, och funderar på om Messi kanske egentligen är en liten hobbit.

När det känns som att allt går åt skogen. När huvudet är tungt och mörkret vägrar släppa taget om din omgivning. 

 

Tänk då på att Sverige fortfarande innehar det högsta betyget, AAA, enligt kreditvärderingsinstitutet Fitch Ratings. Jag läste det i tidningen idag.

 

Sträck lite på dig. Insup denna fina (icke)nyhet och känn en medborgerlig stolthet, helt fri från rasism. Sverige är ett bra land på många sätt. Mycket kan bli bättre. Många har det jobbigt. Men stabil ekonomi och starkt skatteramverk är en grundförutsättning. Det innebär att gräset är rätt grönt här, och tillochmed välklippt. Det är som gjort för att just du, just i år, ska kunna ge dig ut med din politiska fotboll och briljera. 

 

Det är inte så dumt. Inte så dumt alls. Tänk på det i vintermörkret. 

Jag har alltså tenta imorgon. Den första efter julen. Jag har inte pluggat ett jota och kom till Lund först i förrgår. Således har jag pluggat idag.

 

Men jag kanske också har... gjort reklam för Melodiernas ankomst till Spotify, mixat tre andra låtar som ska släppas tidigt i vår, spelat pingis, kollat om min syster och hennes tre vänner kan komma in på en konsert där jag ska sjunga, kollat ett avsnitt av M.A.S.H. (till vilket jag har ett förhållande ni kan läsa mer om i det här inlägget, och JA jag fick dvd-boxen i julklapp), pratat med mamma i telefon alldeles för tidigt på morgonen för hon ringde vid halv elva när ingen vettig människa är vaken, pratat med min syrra som tittade på Sex & The City och jag retade henne med all önskvärd idoghet för hennes klyschiga beteende ni behöver inte oroa er, cyklat fram och tilllbaka två gånger till stan om man nu får kalla Lund stan, joggat, gymmat och nu kollat ytterligare ett avsnitt av M.A.S.H. 

 

Hur orkar man nu detta? Enkelt. Lika delar kärlek och kaffe. 

 

Det skulle förmodligen också kunna fungera med Dry Martinis i mängder. Men då ska de naturligtvis vara sådär torra. Hawkeye Pierce påstår sig redan i den första säsongen av gissa-vilken-serie ha funnit det perfekta receptet på en riktigt snustorr variant av drinken: Häll i rejält med gin i ett glas och drick medan du tittar på ett porträtt av Lorenzo Schwartz, vermouthens uppfinnare.

 

 

Låten är rätt mysig och rätt simpel men hoppas ni gillar den. Tala gärna om för mig vad ni tycker och tipsa gärna vänner om att den nu ligger uppe. 

 

Kramkram

 

PS. Det stiliga omslaget är designat av Robin Wallberg Dahlqvist. En stjärna. DS

Träffade en kompis häromkvällen. Det hade gått lång tid sen vi sist sågs så det var naturligt med lite uppdateringstugg. Sådant kan ta sig uttryck i evighetslånga diskussioner på nattcaféer och innefatta studieresultat, mer eller mindre syndiga förhållandens början, vem man bråkat med, skvaller om gamla klasskompisar, mindre syndiga förhållandens slut, de senaste klubbarna, hur folket på de lite mindre senaste klubbarna plötsligt blivit yngre, vadhettehonnuigensomdetsnackadessåmycketomjobbarhonkvar?, syrrans kille, hur gick det med det där bandet?, jaså har farmor dött, jag har förstått att det inte snöat här heller detärjuinteklokt men nejjagharintebörjatkällsorterahellerän etc etc etc. 

 

I vårt fall gick det hela rätt fort: 

 

Jag: Är du fortfarande tillsammans med hon... eh... (Jag kommer inte ihåg namnet och det är ju rätt pinsamt)... din tjej.

Han: Nej... det tog slut i december.

Jag: Jaha. (Det här är alltid svårt. Ska man låta glad eller allvarligt förstående? Han kanske är ledsen men det är alltid svårt att avläsa såhär tidigt i uppdateringstugget. Eller kanske är han glad för att vi aldrig förstod om hon gjorde honom glad och då borde han ju rimligtvis inte heller ha förstått det och isåfall var han nog ledsen med henne. Nu valde jag ett lätt positivt "Jaha". Är det slut behöver jag förhoppningsvis aldrig mer försöka minnas namnet på henne.)

Han: Mm...

Jag: Jaja. Men det var väl rätt väntat. Var det du eller hon som gjorde slut? (Väldigt dum fråga. Vill han berätta så berättar han. I annat fall har jag just hoppat jämfota rakt ner i känsloklaveret.)

Han: Det var nog båda.

Jag: Hon alltså. (Jag gräver nu en grav åt mig själv samtidigt som jag dansar omkring i känsloklaveret. I såna här lägen är det viktigt att låta vederbörande få känna stödet, låta tårarna komma och orden flöda. Låt honom tala ut Gustaf, du har redan dragit ner honom i deppmecka! Således säger jag ömt och förstående:) Träffar du nån ny tjej då?

Han: Nja... 

Jag: Vad heter hon? (Han är nog bara blyg).

Han: Nej alltså jag inte träffat nån sen september. Det har varit helt torrt.

 

(Tystnad. Knappnålarna faller öronbedövande omkring oss.)

Jag: Men en öl kanske?

 

 

 

och inte från Sverige och uttryckt på engelska och i Stockholm skulle jag nog skrivit såhär. 

 

Sjukt bra. 

 

http://www.thelocal.se/20090216/17566

När man är dum. Så man förstår inget. Så man använder Google translate. 

 

För vad betyder egentligen coercive?

Asså jag tolererar slarvfel. Jag gör dem själv mest hela tiden. Jag sjunger fel texter, jag ställer in fel saker i kylskåpen, jag glömmer kvar fel saker utanför kylskåpen, jag stavar fel. 

 

MEN jag ser också det komiska i följande:

Jag är ledsen Beatles, Stones, Mozart, Elvis... Ja till och med Kent. 

 

Men det skulle vara den här:

 

Plötsligt händer det. Gustaf skriver ett inlägg på en söndag. Roligast blir nog inläggen när de handlar om sånt som händer just nu. Just nu händer ingenting. Utom på TV:n, denna magiska portal till ett annat liv än studentens.

 

Först hanterar jag nuvarande TV-tablå på sedvanligt elitistiskt vis. Man bör ju aldrig missa chansen att gnälla på majoriteten av folket. Eller? Men allvarligt. Just nu pågår Slalom, Bonde söker fru, Face Off, Wife Swap och nåt mer och Vem vet mest. Det är alltså tråksport, som ger mig dåligt samvete för min sedan veckor tillbaka uteblivna träning. Det är inte mindre än tre realityserier. Det är Rickard Olsson. 

 

Jag klarar mig. Tack. 

 

Men så tänker jag... arma TV-bolag. Hur blidkar man flest? Hur lockar man flest tittare? Visst vore det trevligt om mina favoritprogram gick på TV samtidigt. Men då skulle kanske 10 personer i Sverige kunna titta på TV. Låt mig presentera min drömtablå:

 

02-07: Inget alls händer, det är inte lönt. Gustaf nannar. 

 

07-09: Nyheter. Det enda jag vill se när jag ibland, på grund av morgonföreläsning, tvingas upp i ottan. De ska vara 10 minuter långa och på slutet innehålla lite NHL-referat från den gångna natten. Sedan ska jag kunna stänga av.

 

09-15: Inget alls händer, det är inte lönt. Gustaf nannar om det helg. Gustaf nannar i skolan om det är plugg.

 

15-20: Här finns det några varianter. Family Guy går bra. M.A.S.H går bra. Har jag vaknat efter ha nannat efter att ha varit ute är jag förmodligen rätt trött. Då passar också dokumentärer från andra världskriget utmärkt. Det ska vara riktigt mycket folkmord och nazister. Och mycket vapen. Gärna lite flottan också. Utmärkt tack, jag tar två. 

 

20-24: Två alternativ: 1. En riktigt bra film. Gärna lite rolig. Gärna lite djup. Eller bara Die Hard. 2. Sport av något seriöst slag. Vi snackar Champions League eller Hockey-VM eller så. Mycket bra. 

 

00-02: Nu återgår vi till Family Guy, M.A.S.H eller nazisterna igen. Underbart! 

 

 

Sådär! Nämen vad tror ni? Detta är ju en drömtablå för hela befolkningen i mitt rum.